Jag har funderat angående detta med olika beteenden.

Alla har vi väl olika typer av beteenden. Den ene tuggar tuggummi med stängd mun och den andre tuggar med öppen mun. Den ene vill gå med mycket kläder, men den andre vill ha så lite kläder som möjligt på sig. Inte hoppa på A brunnar.

Vi ser olika ut, vi är ALLA olika. Vi har de som har kort hår, eller långt hår eller inget hår alls. Dom som är smala, tjocka, långa, korta, små fötter, långa fötter, o.s.v

Så varför är det då så otroligt konstigt, att det även finns olika beteenden också….. Och det är ju okej att ha olika beteenden, när vi bor ensamma. För då kan ingen klaga på oss. Men bor vi ihop två eller flera, så ska man helst ha lika beteenden.

Vad eller vem är det som avgör vad som är rätt eller fel då….

Jo, det är vi själva som avgör det. Men det är också så att,

När någon letar fel hos dig, Är det endast en signal Om att hon eller han Är missnöjd med Sin egen situation.

Ja, det är nog ingen som protesterar mot det. Men om det nu är såhär, så måste det ju betyda att vi ska arbeta med och för varandra, hjälpa och stötta varandra. Inte bara tala om att JAG går inte med på det här, eller DU måste fixa det här. Det är alltid VI ska fixa det här, för att VI ska kunna fungera tillsammans. För det är så att ingen kan komma och ge den andre ett ultimatum, om det inte har pratats om det. OCH att de inblandade måste kunna förstå innebörden av det hela.

Men sedan så måste även viljan finnas, att ändra på sitt beteende. Och att vi även måste ha viljan att vänta på att behandlingar ska bli färdiga. Men det som är det allra viktigaste är att STÖTTA varandra. Detta kanske låter banalt eller inget konstigt med det heller. Men, det där med att stötta varandra är inte så enkelt alla gånger. För oss människor är det oftast så att det är enklast att titta och tänka på sig själv närmast. För har man det jobbigt tidigare, med sig själv eller andra i sin omkrets. Ja, då blir det för jobbigt att även stötta den som, VILL ändra sitt beteende, för att förhållandet ska bli bra.

Men vad händer då? Rehabiliteringen tar mycket längre tid, orken och lusten sviker för den som verkligen vill ändra på sig. Det kan mycket väl även tillstöta olika andra orsaker till att, den som med sin egen vilja startade med rehabiliteringen, går så djupt ner i sig själv, att det slår tillbaka mot andra. Och det kan då bli en fortplantning av ”dåliga beteenden”.

Detta har jag kommit fram till i min studie av detta ämne i olika böcker på nätet och biblioteket. Och det är med allra ödmjukaste för andra som jag skriver detta.

// PelleP

  Själv ska jag på mitt sista besök hos min terapeut i Uppsala i morgon.