Jag har idag bränt mina kollegieblock, 17 st blev det totalt. Det kändes otroligt skönt, men samtidigt så väldigt sorgligt. Hela mitt förgångna liv bränns upp på ca 15 minuter.

Det blev som en start och ett stopp, fast i omvänd ordning. Jag har stannat och dragit ett sträck i mitt gamla liv som nu är avslutat. Och startar ett nytt liv där jag hoppas att min kära A.L

finns med i

Det finns två tidpunkter i livet som alla kommer till. Vare sig vi vill eller inte.

Den ena är döden. Den vet vi alla om att den kommer en dag.

Det andra är då vi blir sårade av vår käresta.

Den första kan vi inte göra någonting åt, varken undvika eller lindra,

Den andra kan vi åtminstone försöka att förstå på ett djupare plan. För när vi blir sårade så finns det alltid två anledningar till att en blir sårad.

1. den ena parten gör något som den andre inte tycker om.

2. den andra parten uppfattar det som en kränkning.

Men för att alla ska kunna gå vidare, så måste vi kunna prata med varandra och ta reda på orsaken till varför det blev som det blev.

Min orsak till varför det blev så här för mig, det har ni säkert redan läst tidigare i denna blogg.

Detta är mitt stora dilemma, hon som är min riktiga stora kärlek inte vill lyssna på mig och inte heller vill hon läsa det jag skriver till henne.

Du är i mina tankar 24 timmar om dygnet, jag tänker stå på mig för att du ska förstå att jag inte vill såra någon. Och att det som har hänt kan jag inte rå för.

Men allt som händer från och med nu, är jag 100% ansvarig för.

Pussar och kramar från mig till dig, (min) linblomma.