.........

  Jag orkar inte skriva något i kväll. Återkommer i morgon i stället.. 

Ja, nu är söndagen slut också.

När jag satt i kyrkan idag så funderade jag på dessa konstiga drömmar som jag hade i natt. Jag vet inte vad de ska eventuellt betyda, men dessa drömmar var otroligt skrämmande för mig. Efter att jag hade telefonsamtalet med min fd. har jag haft en sådan ångest för det som hon talade om för mig. Hon sa att vår sista helg som vi hade tillsammans var den värsta helgen i hela vårt förhållande. Ja snacka om att jag har varit förblindad av min kärlek till henne. Men jag kan nu inte göra något åt det, nu när hon har valt att leva sitt liv utan mig.

Det enda som jag vet är att jag kommer att ha svårt för att våga finna kärleken igen. För att jag är så fruktansvärt rädd för att jag ska råka ut för samma sak en gång till. Och det kommer inte jag att klara av. Som jag har tidigare skrivit så har jag aldrig känt, sådan stark kärlek tidigare i mitt liv. Jag trodde att jag hade träffat min stora kärlek för första gången när jag träffade henne.

Jag kommer att fortsätta att skriva om mitt liv i denna blogg, därifrån som jag slutade den 2014-01-13. dels för att få det ur mig, men också för att ni som eventuellt läser detta ska kunna få en möjlighet att slippa det som jag har genomlidit under mitt liv.

Jag kan ju naturligt vis inte garantera något, men det kan inge förhoppning för många.

Jag har naturligt vis en inre förhoppning om att ingen ska råka ut för samma saker som jag har gjort.

Fortsättningen på mitt liv kommer i morgon.

Kramar Pelle.

Vaknade med världens huvudvärk, efter en massa konstiga drömmar i natt.

Drömde om min förlorade kärlek och hennes barn. Dom hade råkat ut för en olycka och var svårt skadade.

Det var fruktansvärt att vakna alldeles sjöblöt av svett. Jag var tvungen att stiga upp och duscha mitt i natten, och även byta lakan. När jag sedan somnat om igen så var det en ny dröm om henne, och den var inte mycket bättre den. Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa drömma om henne. Jag vet ju att det aldrig blir vi två igen. Men jag vet inte varför jag drömmer om henne nästan varje natt ändå. Det är för jäkligt jobbigt att det ska vara så.

Jag jobbade med företagsbilen hela dagen igår, och nu är den i drift, och det känns jätte skönt.

Jag ska nu göra mig i ordning för att åka till kyrkan, för att få lite inre frid i skälen.

Amen.

Nu vill jag bara glömma allt mellan henne och mig, men det är så fruktansvärt svårt , när jag nu avgudar och älskar henne.

Men snälla, alla mina vänner och bekanta, HJÄLP mig att finna en ny kärlek.

En stor rädsla finns inom mig – Vågar jag bli kär igen? Eller kommer jag att bli sårad igen?

Finns det någon som vågar satsa på kärleken med mig?

Hör i sådant fall av dig till mig.

Jag saknar att både få, och att ge bort min kärlek.

Vi har inget att förlora, bara att vinna.

Justering

Tänk vad kärlek kan ställa till det.

Kärleken är helt underbar, när den fungerar.

Den är också helt fruktansvärd, när den inte fungerar.

Jag har fått ett djupt sår i mitt hjärta, av min älskade. Detta sår kommer för all framtid att finnas kvar.

Jag har under alla år fått lära mig att:

Man ska aldrig gå och lägga sig som ovänner,

Och man ska aldrig skiljas ifrån varandra som ovänner.

Jag vet inte, men jag är väl blåögd, vindögd, ljusskygg, blind, eller totalt dum i huvudet.

Men jag kan för mitt liv inte förstå varför inte vi kan vara vänner eller kompisar, trotts att vi inte är tillsammans längre………

Varför väljer man att flytta till en annan kommun, för att slippa den andre? I stället för att prata ut med varandra, så att bägge förstår och är insatta i varandras problem. För att sedan säga ”hej då, ha det så bra i fortsättningen och sköt om dig.

Jag vet inte varför!!!

Men jag tycker att det är skrattretande att hon fick mig att förstå att JAG var tvungen att ändra mitt sätt att vara. Och det för att sedan lämna mig.

Är inte det ett svek, så säg?

Jag har offrat tid, pengar, arbete och tårar, i tron om att vi skulle få det bra. Det är falsk förhoppning.

Om man nu älskar någon i tre år, väntar man då inte på sin käraste, för att se skillnaden?

Medans du gör som du vill.  Så kan inte jag göra som jag vill.

Jag önskar dig lycka till, i din strävan till att vara lycklig.

Och jag menar det ifrån botten av mitt hjärta till dig.

För jag kommer (oberoende av vad du vill eller inte vill) att älska dig i nöd och lust, resten av mitt liv.

För kärleken finn i mitt hjärta, och den kärleken är stor, kraftig och mycket intensiv.

Jag kommer förmodligen aldrig kunna känna min kärlek till någon med en sådan styrka och kraft, som jag gör för dig.

P  A

För mig.

Jaha ja, tänk vad detta med kärlek kan ställa till det.

Jag har under många år av mitt liv fått höra att det är vi män som ställer till ett elände för våra kära.

Men det är minst lika många gånger som ni kvinnor som ställer till ett elände för oss.

jag har under alla min år fått lära mig att:

Vi ska aldrig gå och lägga oss med en osämja, och aldrig skiljas som ovänner.

Efter att jag har pratat med min f.d i kväll, så har jag ändrat uppfattning om henne.

Om jag bara skulle göra ett val, och bara göra det som är bra för mig i ett par förhållande. Hur skulle min partner tolka detta då?

Ja, inte skulle hon reagera med någon större glädje precis, snarare med en stark frustration.

Jag frågade henne, om hon kunde förstå min reaktion i hennes agerande. Svaret var ett snabbt NEJ.

Men lika väl som hon inte kan förstå att jag är kär i henne, så förstår inte jag varför hon inte vill ha med mig att göra, någonsin mera.

Varför välja att flytta till en annan kommun, för att slippa den andre? I stället för att prata ut med varandra, så att bägge förstår och är insatta i varandras problem. För att sedan säga ”hej då, ha det så bra i fortsättningen och sköt om dig.

Jag vet inte varför!!!

Kärleken är helt underbar, när den är som bäst.

Den är också helt fruktansvärd när den inte fungerar.

Jag har fått djupa sår i mitt hjärta, efter min älskade. Och dessa kärleks-sår som är nerplöjda i mitt hjärta, kommer för all framtid att finnas kvar.

Jag vet inte, men jag är väl blåögd, vindögd, ljusskygg, blind, eller totalt dum i huvudet.

Men jag kan för mitt liv inte förstå varför inte vi kan vara vänner eller kompisar, trotts att vi inte är tillsammans längre………

Ja, ja, jag önskar dig lycka till i din strävan att vara lycklig.

Och jag menar det ifrån botten av mitt hjärta till dig.

För jag kommer (oberoende av vad du vill) att älska dig i nöd och lust, resten av mitt liv.

Ps. kursen i går var jätte bra på alla sätt och vis.

Har nu kommit hem efter att jag har suttit på kurs i kväll, en kurs för att ta Kustskeppar examen.

Så det blir inget mer skrivande i kväll.

Kram och sov gott, Pelle.

Du också…