För att göra min beskrivning lite mera begriplig om vad som har hänt mig, så ska jag förklara lite kortfattat.

De sista tio åren har varit otroligt jobbiga för mig, en massa händelser som jag har skjutit åt sidan utan att jag riktigt har vetat om det. Jag vet inte heller varför. Det som har hänt är följande:

Sex stycken släcktingar som har dött, mitt företag går svajigt, båda mina föräldrar dör, en kollega som tar livet av sig, mitt företag går omkull, pratat om skilsmässa under ett par år.

Träffade en ny kärlek, och som blev min STORA kärlek. Skilsmässan blev av.

När jag nu helt oväntat hade träffat på KÄRLEKEN, så blev det något slag av snedbelastning i min hjärna. Efter all negativitet omkring mig under många år, så gjorde jag allt för att inte förlora min kära A. Men min kära A hade också haft flera år av negativitet. Detta gjorde mig otrolig nedstämd, och min hjärna försökte kompensera detta.  Då på ett sätt som den kände igen från tidigare år, nämligen skoltiden. Tyvärr…

För att jag inte skulle verka svag, försökte jag att leva upp till någon slags typ av översittare. Men detta genererade bara i att jag gjorde saker som jag ABSOLUT inte skulle göra. Jag betedde mig ohyfsat, jag sa och gjorde saker som jag inte menade. Det blev en del lögner, jag lovade saker som jag inte höll, mm. Men det var när hon gjorde slut, som jag brakade ihop totalt. Och fick då hjälp med mitt problem, ett problem som jag inte förstod att det var ett problem. Ett problem som har förföljt mig genom hela mitt liv, ibland mer och ibland mindre påtagligt, men dock ett allvarligt problem.

Detta beteendemönster som jag då hade är naturligtvis en kombination av

1: mobbad i skolan,

2: föräldrar som inte ställde upp för mig i skolan,

3: för lite av kärlek från mina föräldrar,

4: att jag själv bara sa att allt var bara bra,

5: för att komma ur det som är besvärligt så började jag att ljuga,

6: jag skrev aldrig någon dagbok.

Nu blir det sängen för min del, för jag ska upp kl 03,00 och jobba.

Sov gott

Kramar PelleP.

 

Göran

23 april 2014 13:06

Favoritmarkerad! Alltså kommer jag tillbaka och läser mer. Det finns massor av paralleller till mig själv och mitt liv även om jag inte skrivit så mkt om det på egen blogg. Kanske man borde starta en blogg till...? En anonym...

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det fyra år sedan som det tog slut mellan oss. Jag kan inte förstå var denna tid har tagit vägen.   Jag älskade dig då, jag älskar dig nu för du kommer att för all framtid att finnas djupt i mitt hjärta.   Jag älskar dig så otroligt m...

    Tänk vad livet kan förändras. Idag är det fem år sedan det hände, då jag trodde på en ny framtid. Med så blev det inte ... eller ... jo, det blev det visst det. Men inte som jag, eller vi trodde då. Då på morgonen den 27 april 2010 efter re...

      TILL LIVET   Jo, jag tänker nog skriva om mina känslor till livet, och om mina nära och kära vänner mm. Det har nu gått en ganska lång tid sedan jag hamnade i min livskris, med som sedermera blev min stora vändning i mitt liv. Det har...

Nu snart är det ett år sedan jag startade min blogg. När jag startade var min ambition att jag skulle skriva varje dag, eller åtminstone varje vecka. men vart efter tiden gick, och jag mådde bättre och bättre så skrev jag mindre och mindre. Jag t...

    Vilken helt underbar sommarvärme som vi har fått i detta land. 26 grader varmt i skuggan kl 18.00. Det är otroligt länge sedan som jag kände mig så här glad, lugn och harmonisk som jag gör nu. Denna vecka har varit underbar, med fantasti...