Ja, nu ska jag försöka att fortsätta där jag slutade sist att skriva om mitt liv och min depression.

Det sista som jag skrev då, var att jag hade bränt alla mina 17st kollegieblock, med mina anteckningar om hela mitt liv år för år. Detta gör det hela lite svårare för mig att åter försöka komma ihåg vad som har hänt under alla åren. Men jag ska försöka att återge det så noggrant som möjligt.

Jag hade redan under min skoltid börjat jobba i vår lokala matvaruaffär i kvarteret där vi bodde. Startade som kartongpressare i källaren efter skoldagen. Jag tröttnade rätt så snart på att bara pressa kartonger, så jag smög upp i affären och ”letade” efter flera tomma kartonger i hyllorna. Men det som jag gjorde var att fixa till i hyllorna och bland annat så ställde jag varor snyggt och fint efter att kunderna hade stökat till. Detta så min chef rätt så omgående, och frågade mig då om jag var intresserad att märka upp varor och plocka upp dessa på hyllorna. Ja visst var jag villig att göra det. Detta fortsatte jag med under tiden som jag gick i yrkesskolan.

Jag gick tre år i yrkesskolan, och under tiden jobbade jag i affären. Jag jobbade mig uppåt i ansvarsträdet, blev först ansvarig för mejeriavdelningen, sedan dricka avdelningen. Hamnade efter ett tag i kassan och charken som då var manuellt betjänad. När jag sedan var färdig i yrkesskolan så fick jag inte något jobb inom mitt yrke. Utan jag fortsatte i affären och blev så småningom ställföreträdande butikschef under ett år.

Jag lessnade dock på affären när det blev en ny ägare.

I samma veva så fick jag en förfrågan från gatukontoret om jag var intresserad av ett vikariat inom mätningssektionen för kommunens vatten och avloppssystem, som jag tackade ja till.

Sedan var det dags för militärtjänstgöringen.

Fortsättningen om mitt liv som jag har rätt ut år för år, kommer senare i kväll.

Varför Varför Varför ???

Det är otroligt jobbigt, att det ska vara så svårt att glömma den personen som jag älskar, men som inte vill ha med mig att göra.

Det går bara inte att radera ut en kvinna ur sitt liv och minne, när jag älskar henne så mycket som jag gör.

För varenda kväll som jag sitter ensam, eller ligger i sängen, så är det så ensamt och tomt.

Jag vet om att det inte finns ens en liten liten möjlighet i att hon ens vill prata med mig igen.

För hon har till och med talat om att hon flyttar till en annan kommun, för att slippa riskera att se mig.

Varken min ex fru, eller mina barn kan förstå hennes agerande. Men dom kanske kan förstå bättre hur jag igentligen var innan min livskris och depression startade.

Men tyvärr så är det med A som jag skulle vilja dela mitt liv med, och även avsluta mitt liv tillsammans med.

Och jag kan inte hjälpa att jag känner på detta sätt inför henne.

Presis lika som att hon inte kan hjälpa, att hon inte känner för att leva tillsammans med mig.

VARFÖR SKA LIVET VARA SÅ KRÅNGLIGT.......

Kaffekoppslapp:

Ett hjärta kan slå

Ett hjärta kan brista

En vän kan man få

En vän kan man mista

Men i mitt hjärta finns DU gömd,

För en vän som du blir aldrig glömd...

Natti natti.

Pelle

 Det blir inget idag heller.

Känner mig redo att fortsätta blogga.

Efter ett tags uppehåll, så har jag fått nya krafter, och ny insikt i livet.

Från och med i morgon kommer fortsättningen om mitt liv....

Det blir ingen bloggning denna vecka.

Återkommer nästa vecka.