Ja…. Nu går denna helg mot sitt slut, och jag har i princip skrivit färdigt de fem åren som saknades i min livsterapi. Har även hunnit varit i kyrkan på nattvardsgudstjänst idag kl: 11,00. Jag är nu uppe i 16st A4 block, som är fulltecknade med min livshistoria. En fruktansvärd sanning och mardröm har kommit fram om mitt liv. Det har framkallat sådana känslor inom mig som jag inte har kunnat tro att jag skulle få känna på i mitt liv.

De saker och händelser som jag har skrivit om, i mina block kommer jag inte att delge er i denna blogg. De är alldeles för privata. Eventuellt gör jag det senare men inte nu.

I veckan ska jag träffa min psykoterapeut och starta genomgången av andra halvan av mina block.

Jag har suttit och läst i mina anteckningar från högstadiet och fram till min 25års dag nu i kväll. Funderar över om det är många som har det lika tokigt med sina liv under den tidsperioden som jag hade???  Den har snurrat på med en otrolig hastighet som jag inte kan begripa att jag har överlevt. Jag skulle ha behövt stanna upp och fundera över min egen livs situation flera gånger under den tiden. Men jag var ung och trodde att jag skulle klara av allt här i livet. Det var som om jag skulle kompensera mitt intensiva liv, med den som var en svår perioden i skolan.

Jag är tvungen att ta många pauser under tiden som jag läser, för mina gråtattacker är många, och intensiva. Jag skakar i hela kroppen och mår illa.

Blir mycket bedrövad av vad jag har skrivit. Och mina tankar återkommer hela tiden till min älskade A.

Kommer du ihåg vad du skrev åt mig i min dagbok i datorn för två år sedan? Då du ville ha mig tillbaka. Det jag har läst nu i kväll kommer fram i mina tankar om oss.

    Jag älskar dig min kära A.

Orkar inte skriva mer i kväll.  Puss och kram, natti natti.