Jag har funderat angående detta med olika beteenden.

Alla har vi väl olika typer av beteenden. Den ene tuggar tuggummi med stängd mun och den andre tuggar med öppen mun. Den ene vill gå med mycket kläder, men den andre vill ha så lite kläder som möjligt på sig. Inte hoppa på A brunnar.

Vi ser olika ut, vi är ALLA olika. Vi har de som har kort hår, eller långt hår eller inget hår alls. Dom som är smala, tjocka, långa, korta, små fötter, långa fötter, o.s.v

Så varför är det då så otroligt konstigt, att det även finns olika beteenden också….. Och det är ju okej att ha olika beteenden, när vi bor ensamma. För då kan ingen klaga på oss. Men bor vi ihop två eller flera, så ska man helst ha lika beteenden.

Vad eller vem är det som avgör vad som är rätt eller fel då….

Jo, det är vi själva som avgör det. Men det är också så att,

När någon letar fel hos dig, Är det endast en signal Om att hon eller han Är missnöjd med Sin egen situation.

Ja, det är nog ingen som protesterar mot det. Men om det nu är såhär, så måste det ju betyda att vi ska arbeta med och för varandra, hjälpa och stötta varandra. Inte bara tala om att JAG går inte med på det här, eller DU måste fixa det här. Det är alltid VI ska fixa det här, för att VI ska kunna fungera tillsammans. För det är så att ingen kan komma och ge den andre ett ultimatum, om det inte har pratats om det. OCH att de inblandade måste kunna förstå innebörden av det hela.

Men sedan så måste även viljan finnas, att ändra på sitt beteende. Och att vi även måste ha viljan att vänta på att behandlingar ska bli färdiga. Men det som är det allra viktigaste är att STÖTTA varandra. Detta kanske låter banalt eller inget konstigt med det heller. Men, det där med att stötta varandra är inte så enkelt alla gånger. För oss människor är det oftast så att det är enklast att titta och tänka på sig själv närmast. För har man det jobbigt tidigare, med sig själv eller andra i sin omkrets. Ja, då blir det för jobbigt att även stötta den som, VILL ändra sitt beteende, för att förhållandet ska bli bra.

Men vad händer då? Rehabiliteringen tar mycket längre tid, orken och lusten sviker för den som verkligen vill ändra på sig. Det kan mycket väl även tillstöta olika andra orsaker till att, den som med sin egen vilja startade med rehabiliteringen, går så djupt ner i sig själv, att det slår tillbaka mot andra. Och det kan då bli en fortplantning av ”dåliga beteenden”.

Detta har jag kommit fram till i min studie av detta ämne i olika böcker på nätet och biblioteket. Och det är med allra ödmjukaste för andra som jag skriver detta.

// PelleP

  Själv ska jag på mitt sista besök hos min terapeut i Uppsala i morgon.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det fyra år sedan som det tog slut mellan oss. Jag kan inte förstå var denna tid har tagit vägen.   Jag älskade dig då, jag älskar dig nu för du kommer att för all framtid att finnas djupt i mitt hjärta.   Jag älskar dig så otroligt m...

    Tänk vad livet kan förändras. Idag är det fem år sedan det hände, då jag trodde på en ny framtid. Med så blev det inte ... eller ... jo, det blev det visst det. Men inte som jag, eller vi trodde då. Då på morgonen den 27 april 2010 efter re...

      TILL LIVET   Jo, jag tänker nog skriva om mina känslor till livet, och om mina nära och kära vänner mm. Det har nu gått en ganska lång tid sedan jag hamnade i min livskris, med som sedermera blev min stora vändning i mitt liv. Det har...

Nu snart är det ett år sedan jag startade min blogg. När jag startade var min ambition att jag skulle skriva varje dag, eller åtminstone varje vecka. men vart efter tiden gick, och jag mådde bättre och bättre så skrev jag mindre och mindre. Jag t...

    Vilken helt underbar sommarvärme som vi har fått i detta land. 26 grader varmt i skuggan kl 18.00. Det är otroligt länge sedan som jag kände mig så här glad, lugn och harmonisk som jag gör nu. Denna vecka har varit underbar, med fantasti...