En kärleksförklaring

Det var en gång en ensam Pelle som längtade efter kärleken, den där riktigt riktigt stora kärleken den med det stora K:et. Och vad händer?......

Jooo… helt plötsligt stod hon framför honom, eller rättare sagt så låg hon på ett bord och tittade på honom.

Denna Pelle är jag, och hon är A.

Jag blev paralyserad av dig.

Jag har aldrig tidigare sett ett par så fantastiska ögon någon gång i mitt numera 55 åriga liv. Dessa ögon är som ett par glödheta klot som bränner rakt igenom mina egna ögon. Mina knän bar mig inte längre, jag fick svårt att andas, svårt att ha kvar min kontroll över situationen, jag blev kokhet i hela kroppen. JAG VAR KÄR DIREKT. Och det var i dig min kära. Jag kommer aldrig att glömma våra första tafatta danssteg på ett gungande dansgolvet, där vi kysstes för fösta gången. En kyss som jag aldrig kan glömma, varken den underbara fantastiska smaken av dig eller den heta inlevelsen på denna kyss.

Bakom dessa ögon finns det en intelligent varm och god kvinna. En kvinna som gör att jag smälter totalt. En känsla som jag aldrig tidigare har fått uppleva. En känsla som är helt ny för mig. Och den känslan kommer jag att ha kvar för alltid i mitt hjärta.

Du är och förblir min största kärlek i detta jordeliv, och som jag kommer att vårda i mitt hjärta under resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att kunna radera ut dig från mitt innersta, för jag älskar dig alldeles för mycket för att klara av det.

Denna underbara känsla som infinner sig i min kropp av att få krama dig, låta mina fingrar gå på upptäcktsfärd över din hud, känna din närhet, dina andetag, dina smultronslena kyssar. Och alla dessa gånger som vi har kramats med varandra är för mig underbara. Att få höra din röst, att bara få se på dig, att se din fantastiska utstrålning och detta fina och underbara ansikte, som jag aldrig kan få nog av. Dina viskningar är som bommull i mina öron. Dina händer nuddar vid mig och de känns som moln på min hud. Dina underbara kommentarer sticker ständigt hål på den bubbla, som innehåller min inklistrande fantasi. Att kunna se och höra dig hur du kan vända det negativa, till en så otrolig positiv glädje och harmoni. Det är och kan inte vara något annat än helt fantastiskt.

Jag avgudar dig!!!

Att kunna få se och känna hur du sköter dig och din familj är något så fantastiskt, att alla borde få se och lyssna hur du gör.

Och den lycka som infanns när du den 5 januari 2012, ville att jag skulle komma tillbaka till dig är obeskrivlig. Dessa timmar, dagar veckor, månader, med en så fantastisk glädje att få krama om dig och leva med våran kärlek till varandra.

Lika som den sorgsenhet som infanns sig för ett år sedan den 23 december 2013, när ni inte ville ha mig kvar hos er.

JAG HOPPAS ATT DU FÖRSTÅR MIN KÄRLEK TILL DIG !!!

DET ÄR DIG JAG VILL LEVA TILLSAMMANS MED, OCH ÄLSKA !!!!!!!!!!!!!!!

Din Pellepenna.