Mellanstadiet

Då började problemen på allvar, med lögner, skolkningar och mobbing. Och dåliga betyg till följd av detta. De lektionerna som jag kunde hävda mig i var, trä och metallslöjd, mattematik och teknik.

Jag fick ständigt gå på stödlektioner för att inte halka efter allt för mycket i skolarbetet.

Det var ständigt med läxor som jag väldigt sällan gjorde. Jag hatade, hatade, hatade skolan. Jag köpte godis för att försöka muta mina ”vänner” i skolan, men vad hjälpte det?? Inget!!

När mina föräldrar fick reda på att jag blev mobbat i skolan, blev det bara värre hemma. När jag senare hamnade i ett slagsmål med en kille som snodde min väska, så blev jag anmäld, och fick ha ett möte med rektorn. Och då fick även mina föräldrar vara med, men mamma ville inte följe med. Hon tyckte att det var jobbigt, men hon frågade aldrig vad jag tyckte. Utan det var jag och pappa som fick gå på möte med rektorn. Och jag kommer aldrig att glömma de orden som min pappa sa till mig på vägen hem efter mötet.

 Nu får du vara stark och visa din kompisar att du inte tolererar att bli mobbad.

Vad då jag??.... vem vill bli mobbad, finns det någon som vill bli det? Det är väl ingen som vill, eller??????????

När sommarlovet kom mellan årskurs 4 och 5 då började jag med orientering och simning. Och det blev nog min räddning, för nu började jag att bygga upp min kropp. Jag blev stabilare i mitt psyke, och snabbare i att springa. Jag blev snabbt en kompis till ett par andra grabbar som också hade blivit mobbade. Vi startade en klubb som hette TT. Det fanns en öl som hette TT, var av vi använde denna kapsyl till klubbmärke. TT betydde Tisdag, Torsdag och var våra mötesdagar. I denna klubb så planerade vi tillsammans vad vi skulle hitta på för att få våra plågoandar att sluta med mobbingen. Vi kom på många knep. Ett knep var att så länge dom bara kom med glåpord så sa vi ”tack” och gick där ifrån. Det tog hårt på dom.

Nytt år nya tag

Detta år kan inte bli sämre än 2013, för då var jag nere i den absoluta djupaste ravin, med andra ord I BOTTEN.

De sista tio åren har varit otroligt jobbiga för mig, och som jag har skjutit åt sidan utan att jag riktigt har vetat om det. Det som har hänt är följande:

Sex stycken släcktingar som har dött, mitt företag går svajigt, båda mina föräldrar dör, en kollega som tar livet av sig, mitt företag går omkull, skilsmässa.

Träffade en ny kärlek, och som blev min STORA kärlek. Har aldrig kunna tänka mig att jag skulle kunna känna en sådan stark kärlek, har aldrig tidigare känt något liknande i mitt liv. Vårt förhållande blev minst sagt svajigt, jag blev utkastad två gånger på två och ett halvt år. Men hon tog mig tillbaka bägge gångerna. Men nu efter det att jag började gå hos en psykolog, så hände något. Min älskade sambo gör slut. Detta blev den droppen som fick min bägare att rinna över. Jag rasade ihop rent psykiskt.

Jag hoppar lite grann i min historia, för att annars kommer det att ta hur lång tid som helst att skriva om allt som har hänt i mitt liv.

Nu startar jag från lekskoleåldern.

Lekskolan var det i och för sej inget fel på, men det som var jobbigt var när jag kom hem. Då min mamma inte hade tid för mig, utan hon hade dagbarn som hon var tvunget att ta hand om. Så jag hade ingen att prata med om mina upplevelser, och mina frågor och funderingar.

I lågstadiet blev det värre, då kom mobbingen in i bilden. Det var många raster som jag fick utstå diverse glåpord, sparkar och slag. Och samma sak när jag kom hem, ingen som hade tid att lyssna på mig. Mamma hade fortfarande dagbarn och pappa jobbade.//pellep