Ja, nu är söndagen slut också.

När jag satt i kyrkan idag så funderade jag på dessa konstiga drömmar som jag hade i natt. Jag vet inte vad de ska eventuellt betyda, men dessa drömmar var otroligt skrämmande för mig. Efter att jag hade telefonsamtalet med min fd. har jag haft en sådan ångest för det som hon talade om för mig. Hon sa att vår sista helg som vi hade tillsammans var den värsta helgen i hela vårt förhållande. Ja snacka om att jag har varit förblindad av min kärlek till henne. Men jag kan nu inte göra något åt det, nu när hon har valt att leva sitt liv utan mig.

Det enda som jag vet är att jag kommer att ha svårt för att våga finna kärleken igen. För att jag är så fruktansvärt rädd för att jag ska råka ut för samma sak en gång till. Och det kommer inte jag att klara av. Som jag har tidigare skrivit så har jag aldrig känt, sådan stark kärlek tidigare i mitt liv. Jag trodde att jag hade träffat min stora kärlek för första gången när jag träffade henne.

Jag kommer att fortsätta att skriva om mitt liv i denna blogg, därifrån som jag slutade den 2014-01-13. dels för att få det ur mig, men också för att ni som eventuellt läser detta ska kunna få en möjlighet att slippa det som jag har genomlidit under mitt liv.

Jag kan ju naturligt vis inte garantera något, men det kan inge förhoppning för många.

Jag har naturligt vis en inre förhoppning om att ingen ska råka ut för samma saker som jag har gjort.

Fortsättningen på mitt liv kommer i morgon.

Kramar Pelle.

 

Bea

24 februari 2014 03:08

Hej Pelle!
Jag kan bara inte
sova, tur att det finns bloggar! :)
Så bra att du tycks ha kommit till ett beslut- bestämt dig.
Jag vet... har själv gnmgått ngt liknande.

Det var en man som egentligen var rätt grisig mot mig, men jag var på ngt vis förblindad... som om jag inte såg det som var fel, el jag hittade liksom på ursäkter. Jättekonstigt
.
Men till slut, efter ett antal svek, började jag i mitt stilla sinne fundera: "Förtjänar jag egentligen inte ngt bättre" å sen hände en sak som liksom bara fick bägaren att rinna över å då var det NOG.

Jag var arg t en början o hade bara en tanke i skallen: JAG MÅSTE GLÖMMA DEN HÄR KARLN O BÖRJA LEVA IGEN!!! För jag mådde som sagt inte bra av honom.
Å vet du vad?
-Det gick.
Kärleken till honom bleknade sakta men säkert.
Jag har dock fortfarande svårt att lita på män, det är som om jag inte riktigt törs bli kär igen, med risk att bli besviken- igen .
Men det kommer, det med. Det vet jag.
Å du kommer att finna kärleken igen, du med. Det vet jag också! =)

Kram på dig å lycka till!

Pelle pennan

25 februari 2014 21:12

Tack Bea!

Jag kommer in på din blogg någon dag. Just nu orkar jag inte.

Kramar Pelle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det fyra år sedan som det tog slut mellan oss. Jag kan inte förstå var denna tid har tagit vägen.   Jag älskade dig då, jag älskar dig nu för du kommer att för all framtid att finnas djupt i mitt hjärta.   Jag älskar dig så otroligt m...

    Tänk vad livet kan förändras. Idag är det fem år sedan det hände, då jag trodde på en ny framtid. Med så blev det inte ... eller ... jo, det blev det visst det. Men inte som jag, eller vi trodde då. Då på morgonen den 27 april 2010 efter re...

      TILL LIVET   Jo, jag tänker nog skriva om mina känslor till livet, och om mina nära och kära vänner mm. Det har nu gått en ganska lång tid sedan jag hamnade i min livskris, med som sedermera blev min stora vändning i mitt liv. Det har...

Nu snart är det ett år sedan jag startade min blogg. När jag startade var min ambition att jag skulle skriva varje dag, eller åtminstone varje vecka. men vart efter tiden gick, och jag mådde bättre och bättre så skrev jag mindre och mindre. Jag t...

    Vilken helt underbar sommarvärme som vi har fått i detta land. 26 grader varmt i skuggan kl 18.00. Det är otroligt länge sedan som jag kände mig så här glad, lugn och harmonisk som jag gör nu. Denna vecka har varit underbar, med fantasti...