Jaha ja, tänk vad detta med kärlek kan ställa till det.

Jag har under många år av mitt liv fått höra att det är vi män som ställer till ett elände för våra kära.

Men det är minst lika många gånger som ni kvinnor som ställer till ett elände för oss.

jag har under alla min år fått lära mig att:

Vi ska aldrig gå och lägga oss med en osämja, och aldrig skiljas som ovänner.

Efter att jag har pratat med min f.d i kväll, så har jag ändrat uppfattning om henne.

Om jag bara skulle göra ett val, och bara göra det som är bra för mig i ett par förhållande. Hur skulle min partner tolka detta då?

Ja, inte skulle hon reagera med någon större glädje precis, snarare med en stark frustration.

Jag frågade henne, om hon kunde förstå min reaktion i hennes agerande. Svaret var ett snabbt NEJ.

Men lika väl som hon inte kan förstå att jag är kär i henne, så förstår inte jag varför hon inte vill ha med mig att göra, någonsin mera.

Varför välja att flytta till en annan kommun, för att slippa den andre? I stället för att prata ut med varandra, så att bägge förstår och är insatta i varandras problem. För att sedan säga ”hej då, ha det så bra i fortsättningen och sköt om dig.

Jag vet inte varför!!!

Kärleken är helt underbar, när den är som bäst.

Den är också helt fruktansvärd när den inte fungerar.

Jag har fått djupa sår i mitt hjärta, efter min älskade. Och dessa kärleks-sår som är nerplöjda i mitt hjärta, kommer för all framtid att finnas kvar.

Jag vet inte, men jag är väl blåögd, vindögd, ljusskygg, blind, eller totalt dum i huvudet.

Men jag kan för mitt liv inte förstå varför inte vi kan vara vänner eller kompisar, trotts att vi inte är tillsammans längre………

Ja, ja, jag önskar dig lycka till i din strävan att vara lycklig.

Och jag menar det ifrån botten av mitt hjärta till dig.

För jag kommer (oberoende av vad du vill) att älska dig i nöd och lust, resten av mitt liv.

Ps. kursen i går var jätte bra på alla sätt och vis.