I dag är det ett år sedan jag blev inlåst på psyket.    

Som tur är så har jag inte så mycket minne av den dagen, men jag vet att läkaren åkte med mig i taxin till psyk. Där fick jag nog lite piller så att jag skulle bli lugn och sova.

Den första veckan var väldigt jobbig. Humöret åkte både hiss och karusell samtidigt, och jag gick bara rakt fram, in i alla väggar som över huvet taget fanns i min närhet. Men efter en vecka så fick jag en vårdare som verkligen tog tag i mitt problem. Han var en sådan person som jag bara har läst om, men aldrig tidigare har träffat. Han tog sig tid till att bara komma till mig och prata om allt och inget. Det var en sådan otroligt skön känsla att bara få prata med någon som jag inte kände. Jag skämdes ingenting alls, för jag hade inget att skämmas för.

Han såg till att jag fick min första hjälp tillsammans med en Psykolog och en Psykoterapeut.

Men den absolut bästa hjälpen har jag fått nu under hösten. Men då tyvärr så är det 14 mil t/r.

Så det går bort mycket arbetstid för mig, men hälsan och min förståelse är så mycket viktigare än att arbeta.

Ska i morgon till Psykoterapeuten för en uppföljning, och det gör mig så glad. För då får jag reda på hur de tycker att allt har fungerat med min nertrappning av medicinen. Jag känner mig mycket gladare i dag än vad jag gjorde för två veckor sedan.

Jag har nu avklarat tvättstugan i kväll efter en hel dags arbete. Nu blir det duschen och sedan sängen, den tomma sängen…

Jag älskar dig, Jag vill krama dig, Jag saknar dig//Pelle

 

Bea

18 februari 2014 23:16

Ja, livet är då verkligen inte lätt alla gånger. :(
Skönt att höra att det tycks ha gått uppåt för dig...

beabloggar@bloggplatsen.se

Pelle pennan

19 februari 2014 22:18

Ja, har man varit nere i det absolut djupaste hålet, så kan det bara gå uppåt. Och det trivs jag med.
Men jag saknar henne otroligt djupt.

Kram Pelle.

 

luvcatz

18 februari 2014 23:29

Det låter som att du är på rätt väg :) Gör det som känns rätt för dagen men känn inte efter för länge - lev o gå vidare, nåt eller nån finns där ute för dig med - ha en fin kväll!

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Pelle pennan

19 februari 2014 22:15

Tack luvcatz.

Livet har inte varit lätt, alla gånger. Men nu är jag på rätt väg, och jag tänker inte ge upp i första taget.

Kram Pelle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det fyra år sedan som det tog slut mellan oss. Jag kan inte förstå var denna tid har tagit vägen.   Jag älskade dig då, jag älskar dig nu för du kommer att för all framtid att finnas djupt i mitt hjärta.   Jag älskar dig så otroligt m...

    Tänk vad livet kan förändras. Idag är det fem år sedan det hände, då jag trodde på en ny framtid. Med så blev det inte ... eller ... jo, det blev det visst det. Men inte som jag, eller vi trodde då. Då på morgonen den 27 april 2010 efter re...

      TILL LIVET   Jo, jag tänker nog skriva om mina känslor till livet, och om mina nära och kära vänner mm. Det har nu gått en ganska lång tid sedan jag hamnade i min livskris, med som sedermera blev min stora vändning i mitt liv. Det har...

Nu snart är det ett år sedan jag startade min blogg. När jag startade var min ambition att jag skulle skriva varje dag, eller åtminstone varje vecka. men vart efter tiden gick, och jag mådde bättre och bättre så skrev jag mindre och mindre. Jag t...

    Vilken helt underbar sommarvärme som vi har fått i detta land. 26 grader varmt i skuggan kl 18.00. Det är otroligt länge sedan som jag kände mig så här glad, lugn och harmonisk som jag gör nu. Denna vecka har varit underbar, med fantasti...