Under tiden som jag väntade på att få komma till en psykolog, så startade jag med att gå till biblioteket och låna en otrolig mängd böcker, för att försöka förstå mig på hur jag hade kunna glömma hur jag ska uppföra mig i ett kärleksförhållande. En sådan sak kan jag väll aldrig glömma, eller…..

Jag läste bok efter bok, och blev mer och mer förtvivlad och lessen. Hur hade jag kunnat bete mig på detta sätt mot dom som jag älskade så. Så småningom började ett ljus tändas i mig, jag kan inte fixa detta problem på egen hand. Det kan ingen göra. Jag visste hela tiden hur jag skulle visa min kärlek till mina nära och kära, men min hjärna ville något annat. Denna upptäckt var för mig skrämmande. Hade jag blivit totalt tokig eller var alla andra tokiga? Jag grät mig igenom många nätter och dagar, för jag saknade min älskling så fruktansvärt mycket. Hon som bara fanns endast en och en halv mil ifrån mig. Men ville inte ha med mig att göra. Det var och är hårt. Jag läste den ena boken efter den andra, och det gjorde mig så fruktansvärt ont när jag mer och mer förstod hur mycket jag hade sårat min underbara älskling, både mentalt och psykiskt. Nu startade min första omgång hos psykologen.

Jag försökte att göra allt för att förstå hur min kära kände sig, eller rättare sagt hur dom kände sig. Jag skrev brev för att försöka förklara, men allt som jag skrev förvärrade bara det hela.

Det började bli sommar då jag helt plötsligt fick ett sms att jag var tvungen att hämta mina saker dagen därpå…. Ja, nu snurrade karusellen i mitt huvud ännu snabbare. (tur att jag har kompisar som kunde ställa upp med kort varsel).   Måndagen efter satt jag hos min psykolog och skrev:

Jag kan inte förstå, det jag inte vet.

Och det jag inte vet, kan jag inte förstå.

Men om jag kan förstå, det jag vet.

Så vet jag också, vad jag förstår.

 

Ulla

9 december 2013 20:44

Fint skrivet. Det verkar som om du verkligen äskade henne.

Pelle pennan

9 december 2013 22:48

Tack Ulla
Ja, är det någon på denna jord... så är det henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det fyra år sedan som det tog slut mellan oss. Jag kan inte förstå var denna tid har tagit vägen.   Jag älskade dig då, jag älskar dig nu för du kommer att för all framtid att finnas djupt i mitt hjärta.   Jag älskar dig så otroligt m...

    Tänk vad livet kan förändras. Idag är det fem år sedan det hände, då jag trodde på en ny framtid. Med så blev det inte ... eller ... jo, det blev det visst det. Men inte som jag, eller vi trodde då. Då på morgonen den 27 april 2010 efter re...

      TILL LIVET   Jo, jag tänker nog skriva om mina känslor till livet, och om mina nära och kära vänner mm. Det har nu gått en ganska lång tid sedan jag hamnade i min livskris, med som sedermera blev min stora vändning i mitt liv. Det har...

Nu snart är det ett år sedan jag startade min blogg. När jag startade var min ambition att jag skulle skriva varje dag, eller åtminstone varje vecka. men vart efter tiden gick, och jag mådde bättre och bättre så skrev jag mindre och mindre. Jag t...

    Vilken helt underbar sommarvärme som vi har fått i detta land. 26 grader varmt i skuggan kl 18.00. Det är otroligt länge sedan som jag kände mig så här glad, lugn och harmonisk som jag gör nu. Denna vecka har varit underbar, med fantasti...