I november månad för ett år sedan så flyttade jag ut från min STORA kärlek  . Detta var en stor sorglig dag för oss två. Jag hade då endast en månad tidigare börjat gå hos en

Psykoterapeut, och detta hade en inverkan på mig som jag sent skall glömma.

Jag blev ännu mera lättsårad och mera svårbegriplig, jag kunde växla mellan att vara glad till att grina, på bara ett par sekunder. Vi träffades ibland någon kväll eller en helg, och då var vi lyckliga tillsammans. Jag hade under de senare åren upptäckt att jag ibland kom med inte ärliga sanningar till min omgivning. Detta hade blivit ett stort problem, inte bara för mig utan framförallt för mina närmaste. Jag viste att det jag sa inte var sant, och jag viste att jag aldrig brukade ljuga för någon. Och ändå blev det jag sa inte sanningen. Det var fruktansvärt, när jag innerst inne viste att jag ljög, men inte kunde tala om sanningen. Det går inte att beskriva hur sorgsen och instängd jag kände mig. Och jag blev mer och mer rädd för att min kärlek skulle försvinna från mig. Jag gjorde allt för att hålla skenet uppe, men jag tror att min älskade och hennes barn pratade ihop sig för att få till ett avslut. När så julafton var i antågande så blev det som det blev, jag var inte välkommen hem för att fira julen. Och när jag fick detta besked så var det som om jag fick ett ton snö över mig. Jag visste inte hur jag skulle överleva. Det var den absoluta värsta julen för mig, sitta ensam i en liten stuga utan grannar och utan vänner.

Det blev sängen kl åtta, på julafton……