Japp… då var denna vecka slut. Tiden går alldeles för fort liksom, jag tycker inte att jag riktigt hinner med.

Men jag är en ny och gladare människa nu, än vad jag var för 6 månader sedan. I dag var jag nämligen hos min terapeut, och fick min bekräftelse. På att jag har arbetat med min depression så bra att jag numera kan säga att jag är ”frisk”, hur man nu tolkar det???

(Jag tror att kyrkan har hjälpt mig lite på traven).

Detta är ju nog så bra, och det skulle vara kanonbra om jag hade min allra finaste kärlek A hos mig nu. Tyvärr så blir det nog bara en enda lång dröm om henne, resten av livet.

Jag fick en fråga från någon på bloggen, som jag inte riktigt förstod.

Finns <333

Jag fick reda på vad det ev. kan vara.  ”   Finns kärlek   ” 

Jag kan bara svara för mig själv.

Och mitt svar är: Den har alltid funnits hos mig, ända sedan den dagen som jag fick träffa henne för första gången. Och den har bara blivit starkare och starkare för varje dag som går. Förutom mina barn, så är hon den som jag avgudar och älskar mest i mitt liv.

JAG önskar alla i hela värden, en riktig god sömn i natt. Och tänk på att det aldrig är för sent att be någon om förlåtelse.//Pelle

55 ÅR OCH OTRÖSTLIGT KÄR.  

En kärlek som finns i mig, i hela min kropp, som aldrig kommer att försvinna från mitt inre.

En kärlek som startade för 3 år och 9 månader sen. De sista 11 månaderna har den bara blivit starkare och starkare, i mig.

Det är 11 månader sedan hon sa : jag orkar inte längre, det är slut.

Den kärleken som jag ville leva, och åldras med.

En kärlek som fick mig att ändra mitt beteende. Men sen inte vill ha mig mer.

En kärlek som nu bränner som eld i mig.

En eld som jag inte får visa för henne.

En eld som skulle värma oss i evighet.

Den eld som skapar kärlek för mig, skapar aska för henne.

DENNA KÄRLEK HETER A.L.  

Kan någon verkligen bara glömma något som dessa sms ???

2012

19 nov 21.13
P
Puss mitt hjärta. Nu tänker jag gå och lägga mej och försöka sova. Måste bli av med huvudvärken. Saknar dej i min närhet och våran sköna säng. Jag vill att du ska veta, att du får ringa mej vilken tid på dygnet som du vill. Jag vill höra din röst hela tiden. Älskar er alla av hela mitt hjärta. Pussilusspuss.

19 nov 21.15
A
Jag saknar dig så det gör ont. Jag saknar dig så jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag sörjer så oerhört. Lyckas inte alls i min strävan att tänka och vara glad för att det här är början till något bättre. Att nu börjar vi om och gör allt (nåväl - mera i alla fall) rätt. Få med barnen i båten och så. . . Vill berätta: Jag har gråtit typ hela tiden sedan vi slutade prata i telefonen då förut. När vi satt här vid köksbordet och tjejerna tröstade mig, pekade jag på dina ord "jag kommer sakna er. . . " och berättade vad du sa idag (hoppas det va ok, jag frågade inte dig först om jag fick säga tjejerna), det där om din jättestora önskan om att tjejerna skulle vilja sitta bredvid dig i soffan och vilja krama dig, typ. Då sa Xxxxx att typ: ja men nu är det så här och Xxx får komma hit ibland så får vi umgås och så. . .  - det tyckte jag va värsta jätteframsteget för henne. Hon tyckte du skulle komma hit och umgås liksom. Oj.  Pip, kanske du, skickar det här och kollar. Puss fågel!

19 nov 21.30
P
Det här är nog den en av mina jobbigaste dagar på länge. Jag gör inget annat än gråter. Jag träffade Xxxxx och han frågade om jag var dålig. Jag kunde knappt svara honom. Jag ser knappt för mina ögon är igensvullna. Åååååå vad jag saknar dej, min linblomma och hjärta.

A
Puss min fågel! Och tack. Och tack för lappen i kaffemuggen. Tänkte ta någon av dom gamla i morgon. Men det behöver jag inte. . . Hur mycket tårar finns det i en kropp. . .  Natt natt fågel. Världens bästa du!

19 nov 21.46
P
Natti natti mitt hjärta. Du är Värdens bästa älskling.

19 nov 22.02
A
Och detsamma förresten! Skrev inte tillbaka att du naturligtvis får ringa mig också. När som helst. Tar med mig telefonen till sängen om kvällen. Pussiluss fågel!

ELLER DETTA

6 dec 01.31
P
Dikt
Jag vill vara luften du andas
Jag vill vara vattnet som släcker din törst
Jag vill vara rösten som tröstar dej
Jag vill vara skölden som skyddar dej
Jag vill vara solen som värmer dej
Jag vill vara den du söker tröst hos
Jag vill vara den du stolt kan säga till: jag älskar dej
Jag vill vara din för evigt

Får jag det?........

6 dec 07.06

A
Åh, vad vackert! Jag vill naturligtvis bara ropa - JA! JA! JA! Det har jag ju alltid velat, att vi ska vara det där du skriver, för varandra!  Men så har det ju inte varit större delen av tiden. Större delen av tiden har det varit något annat, något jag inte förstått. När du skriver dom här orden, vill jag ju bara hoppa in i din famn. Och stanna där. Men jag behöver få veta att det verkligen är så. Att du verkligen vill och kan vara där med mig. Och med mina barn (för "jag" betyder ju 3 personer). För det har inte alltid känts tryggt i din famn, jag har inte alltid känt att du vill oss väl.  Du gör en resa i dig själv nu. En resa som ska rensa upp dina mentala spärrar eller vad det nu kan vara. Den resan är din resa. Jag kan finnas på ett hörn, men jag kan inte resa med. Jag behöver ta hand om mig just nu, mig och mina barn. Och hoppas att din resa kommer att sluta med en alltigenom trygg famn - för oss alla! Puss fågel!

HUR KAN DETTA MISSTOLKAS ???//PelleP

Ps. jag saknar alla snigelspår Ds. // PelleP

Jag har funderat angående detta med olika beteenden.

Alla har vi väl olika typer av beteenden. Den ene tuggar tuggummi med stängd mun och den andre tuggar med öppen mun. Den ene vill gå med mycket kläder, men den andre vill ha så lite kläder som möjligt på sig. Inte hoppa på A brunnar.

Vi ser olika ut, vi är ALLA olika. Vi har de som har kort hår, eller långt hår eller inget hår alls. Dom som är smala, tjocka, långa, korta, små fötter, långa fötter, o.s.v

Så varför är det då så otroligt konstigt, att det även finns olika beteenden också….. Och det är ju okej att ha olika beteenden, när vi bor ensamma. För då kan ingen klaga på oss. Men bor vi ihop två eller flera, så ska man helst ha lika beteenden.

Vad eller vem är det som avgör vad som är rätt eller fel då….

Jo, det är vi själva som avgör det. Men det är också så att,

När någon letar fel hos dig, Är det endast en signal Om att hon eller han Är missnöjd med Sin egen situation.

Ja, det är nog ingen som protesterar mot det. Men om det nu är såhär, så måste det ju betyda att vi ska arbeta med och för varandra, hjälpa och stötta varandra. Inte bara tala om att JAG går inte med på det här, eller DU måste fixa det här. Det är alltid VI ska fixa det här, för att VI ska kunna fungera tillsammans. För det är så att ingen kan komma och ge den andre ett ultimatum, om det inte har pratats om det. OCH att de inblandade måste kunna förstå innebörden av det hela.

Men sedan så måste även viljan finnas, att ändra på sitt beteende. Och att vi även måste ha viljan att vänta på att behandlingar ska bli färdiga. Men det som är det allra viktigaste är att STÖTTA varandra. Detta kanske låter banalt eller inget konstigt med det heller. Men, det där med att stötta varandra är inte så enkelt alla gånger. För oss människor är det oftast så att det är enklast att titta och tänka på sig själv närmast. För har man det jobbigt tidigare, med sig själv eller andra i sin omkrets. Ja, då blir det för jobbigt att även stötta den som, VILL ändra sitt beteende, för att förhållandet ska bli bra.

Men vad händer då? Rehabiliteringen tar mycket längre tid, orken och lusten sviker för den som verkligen vill ändra på sig. Det kan mycket väl även tillstöta olika andra orsaker till att, den som med sin egen vilja startade med rehabiliteringen, går så djupt ner i sig själv, att det slår tillbaka mot andra. Och det kan då bli en fortplantning av ”dåliga beteenden”.

Detta har jag kommit fram till i min studie av detta ämne i olika böcker på nätet och biblioteket. Och det är med allra ödmjukaste för andra som jag skriver detta.

// PelleP

  Själv ska jag på mitt sista besök hos min terapeut i Uppsala i morgon.  

  Det är för jä….t. jag kan inte ens se på en film där de kramar eller kysser varandra, jag blir så fruktansvärt sårad och lessen ända in i min själ. För mina tankar och drömmar vandrar hela tiden tillbaka till A.

Till den kvinna som har betytt mest i mitt ”vuxna” liv.

Hon som fick mig att förstå vad riktig KÄRLEK är.

Hon som fick mig att förstå mitt tokiga beteende. Och jag förstod att jag måste fixa detta NU.

Hon som mina tankar vandrar runt, 24 timmar om dygnet.

Hon som jag drömmer om varje natt. Hon som får mig att vakna kallsvettig varje morgon.

Jag vet att du inte vill ha med mig att göra, men jag kan bara inte släppa dig ur mitt hjärta.

Om du läser detta, så vet du vem du är.

Ja…. Nu går denna helg mot sitt slut, och jag har i princip skrivit färdigt de fem åren som saknades i min livsterapi. Har även hunnit varit i kyrkan på nattvardsgudstjänst idag kl: 11,00. Jag är nu uppe i 16st A4 block, som är fulltecknade med min livshistoria. En fruktansvärd sanning och mardröm har kommit fram om mitt liv. Det har framkallat sådana känslor inom mig som jag inte har kunnat tro att jag skulle få känna på i mitt liv.

De saker och händelser som jag har skrivit om, i mina block kommer jag inte att delge er i denna blogg. De är alldeles för privata. Eventuellt gör jag det senare men inte nu.

I veckan ska jag träffa min psykoterapeut och starta genomgången av andra halvan av mina block.

Jag har suttit och läst i mina anteckningar från högstadiet och fram till min 25års dag nu i kväll. Funderar över om det är många som har det lika tokigt med sina liv under den tidsperioden som jag hade???  Den har snurrat på med en otrolig hastighet som jag inte kan begripa att jag har överlevt. Jag skulle ha behövt stanna upp och fundera över min egen livs situation flera gånger under den tiden. Men jag var ung och trodde att jag skulle klara av allt här i livet. Det var som om jag skulle kompensera mitt intensiva liv, med den som var en svår perioden i skolan.

Jag är tvungen att ta många pauser under tiden som jag läser, för mina gråtattacker är många, och intensiva. Jag skakar i hela kroppen och mår illa.

Blir mycket bedrövad av vad jag har skrivit. Och mina tankar återkommer hela tiden till min älskade A.

Kommer du ihåg vad du skrev åt mig i min dagbok i datorn för två år sedan? Då du ville ha mig tillbaka. Det jag har läst nu i kväll kommer fram i mina tankar om oss.

    Jag älskar dig min kära A.

Orkar inte skriva mer i kväll.  Puss och kram, natti natti.

Tackade nyss nej till en inbjudan av en kompis att åka på en kryssning. Varför??

Jo, jag vet att det inte blir något bra. För jag kan helt enkelt inte glömma kryssningen med min stora kärlek, min älskade A.

Förlåt men jag kan inte glömma dig.

Pussiluss

Jag var hemma hos en kund idag och gjorde lite el-arbeten, och helt plötsligt började vi prata om våra liv. Det visade sig att hans fru jobbade som psykoterapeut i Uppsala, men hon var ledig denna vecka, så på lunchen satte hon sig ner och prata med mig. Jag förklarade mitt liv för henne, om vad som hade hänt mig. Och snacka om att jag blev förvånad över det som hon sa:

Det är konstigt att de flesta läkare, psykologer och terapeuter håller med om att det är bara mannens fel, och att det är han som är orsaken till att kvinnan anser sig att deras liv har blivit ett helvete, pga. mannen som hon lever tillsammans med. Man skyller alltid på mannen, och det är bara synd om kvinnan. Men det är aldrig synd om mannen, för han är ”sån”. Skulle man undersöka och utreda varför mannen i många fall beter sig som han gör. Så skulle i princip alla fall kunna redas ut med ett bra resultat. I de flesta fall är så att mannen tyvärr inte kan förstå varför han gör som han gör, och det beror oftast på att han har råkat ut för mycket betungande saker i sitt liv. Och har inte rätt ut det med sig själv. Han har troligen inte heller fått någon hjälp att reda ut det. Alla vill vi bli älskade och älska andra.

Helt plötsligt fick jag en så otrolig härlig varm känsla, ett lugn uppstod i min kropp. Jag blev otroligt glad att få höra detta sägas till mig. Och det innan jag ens hade förklarat hela min situation för henne. Jag har hela tiden sagt till A, att jag inte vet varför jag gör som jag gör. Jag har ju aldrig tidigare sagt saker som har sårat andra, och jag har aldrig tidigare ljugit under mitt vuxna liv.

Jag berättade om att jag har gått igenom hela mitt liv, att jag har skrivit ner alla större händelser som har hänt, år för år, med min terapeut. Och även nu fick jag en otrolig fin bekräftelse, att jag gör precis rätt.

Jag har nu bara fem år kvar att skriva ner i mina nu 14st A4 block. Sedan ska jag läsa igenom dessa block fem gånger innan jag bränner de som ett symboliskt avslut på min depression.

Nu är min största önskan och hopp att A läser detta och försöka förstå MIG OCH MIN situation i det som har hänt oss.

Och till alla ni som har hört och läst i andra bloggar om mig, vill jag bara säga:

Ta reda på fakta från bägge parterna innan ni tar den enes parti, och börjar inte skriva nedlåtande saker om den personen ni inte ens har pratat med eller för den delen inte träffat.