JAG

  DU

Jag är heligt förbannad, arg, lessen, sårad, besviken, frustrerad, orolig och fundersam.

Varför ska just jag hamna i denna situation, precis då jag trodde att jag hade landat i mitt liv.

Nu när min kropp och knopp mår bra, så blir allt bara fel så kan jag inte tänka på något annat än just henne, jag drömmer om henne, blundar jag så känner jag henne, jag kan inte göra vissa saker, för det påminner mig om henne.

Vad jag och alla andra runt omkring mig förstår, så betyder det bara en sak.

Nämligen att Jag älskar henne!!

Jag är så fruktansvärt förbannad på mig själv, för att jag lät detta hända mig. Om jag bara hade förstått det innan jag träffade henne. Hon som blev min stora kärlek för snart fyra år sedan. Hade jag bara vetat att det skulle sluta i en sådan tragedi både för henne och för mig, så hade jag hållit mig undan från henne och så långt bort som möjligt.

Jag har hört av henne att hon bara ska göra saker som känns okej för henne, men det är inte okej för mig.

Om nu jag bara ska göra saker som känns okej för mig, så är inte det okej för henne.

Vad ska jag (vi) göra då???

Jag vill bara få träffa henne och förklara mitt problem, och min skuld i det som har hänt. Och det vill jag göra för min skull. För att jag ska må bra.

Jag ska inte försöka få henne tillbaka, för hon har ju skaffat sig en ny älskling i sitt liv. Och det är ingenting som jag kan eller ska försöka ändra på. Och hon ska flytta ifrån det hem som jag var med och renoverade under vårt sista år tillsammans.

Det kan jag inte heller ändra på, för att det är hon som äger det. Men det känns så hårt i mitt hjärta, att jag inte kan få vara med henne.

Jag vill inte såra henne i deras förhållanden, men jag vill att hon ska få veta min inställning till hennes beteende gentemot mig.

För jag har under ett flertal gånger fått reda på hennes inställning i mitt beteende.

Det är alla hjärtans dag på fredag, tre dagar efter så är det ett år sedan hon ringde och gjorde slut. Varför ringa och meddela ett sådant viktigt beslut? Efter nästan tre år tillsammans!

Vi är i alla fall vuxna människor, och vi kan PRATA.

Eller har vi vuxna inte tid med det i vårat jordeliv, det kanske är alldeles för kort för att vi ska bry oss om varandra???

Eller är det så att vi bara ska rätta oss efter den enes krav i ett par förhållande???

För du vill inte lyssna på mig, varken då eller nu.

Jag tycker nog att vi ska kunna träffas och prata om detta, för att både du och jag ska kunna gå åt varsitt håll utan att den ene av oss känner hat mot den andre.

Du är hatisk mot mig, men det var du som gjorde slut, inte jag.

Jag är inte hatisk mot dig, men jag vill kunna skiljas som en vän, och inte som fiender.

BLOGGEN STÄNGD

Jag älskar dig A.

//Pelle.

 Förklarar härmed att jag lägger av med min blogg.

Felet är mitt att jag hamnade i en depretionskris,

Och det är mitt fel att jag inte viste om det,

Och det är mitt fel att jag vill att du ska förstå, 

vad jag inte förstog.

FÖRLÅT MIG

men, Jag älskar dig

Jag har idag bränt mina kollegieblock, 17 st blev det totalt. Det kändes otroligt skönt, men samtidigt så väldigt sorgligt. Hela mitt förgångna liv bränns upp på ca 15 minuter.

Det blev som en start och ett stopp, fast i omvänd ordning. Jag har stannat och dragit ett sträck i mitt gamla liv som nu är avslutat. Och startar ett nytt liv där jag hoppas att min kära A.L

finns med i

Det finns två tidpunkter i livet som alla kommer till. Vare sig vi vill eller inte.

Den ena är döden. Den vet vi alla om att den kommer en dag.

Det andra är då vi blir sårade av vår käresta.

Den första kan vi inte göra någonting åt, varken undvika eller lindra,

Den andra kan vi åtminstone försöka att förstå på ett djupare plan. För när vi blir sårade så finns det alltid två anledningar till att en blir sårad.

1. den ena parten gör något som den andre inte tycker om.

2. den andra parten uppfattar det som en kränkning.

Men för att alla ska kunna gå vidare, så måste vi kunna prata med varandra och ta reda på orsaken till varför det blev som det blev.

Min orsak till varför det blev så här för mig, det har ni säkert redan läst tidigare i denna blogg.

Detta är mitt stora dilemma, hon som är min riktiga stora kärlek inte vill lyssna på mig och inte heller vill hon läsa det jag skriver till henne.

Du är i mina tankar 24 timmar om dygnet, jag tänker stå på mig för att du ska förstå att jag inte vill såra någon. Och att det som har hänt kan jag inte rå för.

Men allt som händer från och med nu, är jag 100% ansvarig för.

Pussar och kramar från mig till dig, (min) linblomma.

Det finns en kvinna som jag älskar över allt annat i mitt 55 åriga liv.

Jag vet inte hur jag ska kunna få henne att förstå, att jag har rätt ut mitt liv för hennes skull.

Min stora och ända KÄRLEK är min

  Tokfia och Linblomma  

 A L

Någon har sagt att kärlek ska vara enkelt. När det är rätt blir det lätt och när det är lätt är det rätt. Det tror jag inte på. Kärlek är ett komplicerat fenomen. Att älska någon innebär att underkasta sig rädslan att förlora dem. Att älska någon innebär också att acceptera det omöjliga i att alltid tillfredställa, att alltid fatta rätt beslut och att alltid göra det som är rätt för den vi älskar. I kärlek vill vi mer än vi alltid klarar av eftersom livet ställer krav på många sidor samtidigt.

Kärlek kostar med andra ord sin vikt i såväl rädsla som skuld och skam. Det innebär att vi måste vara beredda att bära alla svåra känslor för att klara av att älska. Vi behöver göra utrymme för dem och erkänna dem för vad de är; en del av vår mänsklighet, en del av vår otillräcklighet. Kan vi se dem kan vi också se det som är viktigt som ligger bakom. Det som bränner i oss är det vi behöver vara nära. Det är därför det bränner, för att vi ska veta.

Det är inte konstigt att människor värjer sig och kanske väljer att vara utan. Det är inte konstigt att människor försöker komma åt närheten utan att ta ansvar för omtanken, utan att bära våndan som den innebär. Kanske ta någons kropp. Kanske ta någons smicker. Kanske ta någons tid och sedan vända sig undan för att slippa resten. Det är inte konstigt, men det blir ett ofullständigt liv, det blir ett halvt hjärta. Att älska kräver mod. Det skulle kunna vara detta mod som alla sagor om prinsen, prinsessan och draken handlar om. Draken skulle inte vakta något som inte var värdefullt och den skulle inte vara skrämmande om kampen inte var svår. Vi skulle inte alla förundras över sagan om det inte också var vår.

Jag var i kyrkan på högmässa i dag. Såhär Tredje söndagen efter trettondagen, så är den röda tråden i högmässan tro.

Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor: ”Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.” Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt. Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?” Förbittrad vände han sig om och gick. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.” Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.” 

//Pelle

Sitter just nu och skriver ett inlägg.

HUR TOLKAR MAN EN TOTAL TYSTNAD ? 

 Varför måste vi vara ovänner, bara för att jag har gjort saker

som jag inte har förstått mig på.

Mitt stora hjärta tillhör dig,

var ditt namn börjar med A-

Du vet väl om att du är värdefull

att du är viktig, här och nu.

Att du är

Älskad

för din egen skull,

för ingen annan är som du.

                                                           Pelle